Fördelen med en träning under tävlingslika förhållanden är att man får lite pirr i magen, trots att man vet att resultaten inte spelar någon roll. Det ställs ju ändå krav på att man gör sitt bästa och att det hela flyter på.
Ridbanan håller fullt mått (45 x 80) så det fanns egentligen ingen begränsning av banor, men vi hade trots det valt bort några av de allra svåraste. Lottningen stod mellan resterande 43 banor (av 64). Det blev nr 43, 45 och 59. Bana 45 ser inte så svår ut på pappret, men den kan vara riktigt klurig om man inte har tungan rätt i mun, eller hinner med vapenbytet...
Att lägga in en "time-only"-klass för juniorerna och de som inte kommit igång med skyttet var nog en av våra bättre idéer. Det var flera som deltog som inte hade kunnat, eller känt sig trygga, att vara med annars. Det kändes också som att de flesta tävlade mot sig själva, eller var med för att det var skoj.
Vi fick dessutom mycket hjälp av flera stödmedlemmar som vapenansvariga, ballongblåsare, tidregistrering, grindvakt mm. Tack vare en organiserad back-up, flöt det på riktigt bra! Ryttarna hade koll på att byta häst, hölster och när de skulle in (annars fick de hjälp av Lena ;-). Det var t o m några som hade vågat sig dit för att titta!
Alla som närvarade är nog överens om att det blev en lyckad dag, trots att regnet hotade i luften och vi hade en del problem med ammo som kärvade. Tur att det var en träningstävling, så att man fick rida om banan när man fick för mycket problem...
Efter en hel dags aktivitet var de flesta helt färdiga. Själv fick jag betala ett högt pris efter att ha haltat runt för mycket med en lätt skadad fot - två veckor med kryckor... Vad gör man inte för att få ha lite skoj!?
- Jessica
