Dag 10, 24 oktober: Rapport från VM

Det var dags för sista banan och sista dagen (och detta är sista delen...). Imorgon skulle vi åka hem!

Jag hade inga höga förhoppningar att kvala till finalen, men jag tänkte ändå göra mitt bästa. Man kunde ju passa på att se vad man går för... Dessutom hade jag köpt en ny outfit - kjol med matchande top - och jag lämnade hatten!

Jag hade inte riktigt bestämt mig för hur jag skulle rida banan (stage 5). Antingen kunde man rida in till vänster om de fem ballongerna som stod på rad och rida mellan nr 4 och 5 för att sedan komma ut på högersidan och runda tunnan (som stod ganska avsides). Det var en riktigt svår bana och det var många som red eller sköt bort sig.

Jag bestämde mig för att rida direkt till höger och skjuta alla fem "crosshand". Det gällde att rida ända upp till ballong nr 5 innan man svängde mot tunnan. Otroligt nog lyckades jag hinna skjuta alla 5 skotten, men som vanligt missade jag en... Jag t o m svängde samtidigt som jag sköt på nr 5 och lyckades träffa den!

Detta var nog min bästa bana!

Patrik hade fått för sig att det bara var 5 herrar och 5 damer som kvalade, och han trodde att han låg ungefär mellan 5:e och 7:e plats i divisionen.

Jag trodde att Patrik också skulle rida som jag, eftersom vi hade diskuterat det. När det var hans tur satt jag på läktaren och filmade och blev ganska förvånad när han ialla fall rider till vänster och dessutom satsar allt. Han missar en ballong och kommer totalt ur fokus. Eftersom han dessutom rider för snabbt missar han svänger och kommer fel sida om tunnan. Han når då inte fram till ballongen och missar den... En "brainfart" som gjorde att han inte gick vidare till finalen. Ja ja, så lätt ska det minsann inte vara!

Vi åt middag på "Kabuki" - en japansk restaurang som vi även besökte förra året. Man sitter vid ett stekbord där all mat tillagas framför en, med kockar som verkligen vet hur man gör. När det blir för varmt börjar det t o m "regna" runt borden och man får en lite japansk utomhuskänsla. Helt underbart!

Vi missade lite av finalen - den var ju inte så intressant längre. Det var ialla fall en trevlig kväll i glada vänners lag!

Det skulle verkligen bli skönt att komma hem. Vi skulle åka tidigt nästa morgon till Dallas för att sedan byta i Amsterdam innan vi slutligen landade i Göteborg.

Hem ljuva hem!!

- Jessica

Dag 9, 23 oktober - Rapport från VM

Redan fredag!!! Patrik fick gå upp riktigt tidigt och jag fick slå på TVn på hotellet. Mounted shooting skulle presenteras på Amarillos morgonTV! Det var inte många minuter Patrik fick i TV (vilket han tyckte var ganska skönt), men han lyckades ialla fall se riktigt svensk ut trots sina tävlingskläder bestående av skjorta, chaps och hatt...

Det var idag dags för Stage 4: Lilla banan igen. Man skulle börja skjuta två ballonger bestående av en "gate". Rida neråt igen och skjuta tre före man rundade tunnan. Sedan upp igen och runda rundown tunnan och rida hem. För att göra det snabbast kunde man skjuta ballongerna i "gaten", skjuta tre, runda tunnan och sedan rida genom gaten.

Jag klarade av den "svåra" biten galant trots att jag var lite osäker på avståndet, men missade en på rundown - den lättaste delen! Jag kan nog inte träffa mer än 9 ballonger...

Patrik gjorde däremot ytterligare en kanonrunda och plockade placeringar. Det var ganska svårt att räkna ut hur man låg till i divisionen eftersom resultaten för klasserna inte kom ut förrän alla ridit banan (eftersom banorna var uppdelade på två dagar). Vi gissade att Patrik låg ungefär på 7 plats i divisionen.

Resultaten efter stage 4 såg vi inte till på hela kvällen och man var inte särskilt hågad att stå och räkna fram från totala ställningen.

På kvällen var det dags för "Friday Showcase" med sedvanlig flaggcermoni. Givetvis red Patrik med vår svenska flagga tillsammans med Sheryl från Kanada och Roger från Tyskland.

På kvällen var det bl a final i kavalleriklassen, final i gevärsklassen, stage 3 i Eliminatorn och final i Wrangler Pro.

Roligt var att Tammy vann finalen i kavalleriklassen och fick en tredjeplats i Ladies Wrangler Pro!

Vi åt en riktigt sen middag med goda revben och stekar på Texas Road House. Det finns ialla fall gott om bra restauranger i Amarillo!

DAG 8, 22 oktober - Rapport från VM 2009

Det var lika svårt att gå upp varje morgon... och nu hade vädret dessutom blivit lite kallare. Det var inte mer än ca 15 C på morgonen, brr.

"If I can´t do good, I can look good" - idag skulle jag rida i min kjol! Jag var lite orolig om Lucy skulle acceptera det eftersom hon är rädd för fladdrande flaggor. Men eftersom det inte gick så bra för mig, så tänkte jag ialla fall prova och kanske få några fina bilder!

Det var dags att rida på stora arenan igen. Stage 3 skulle man rida rakt upp genom en gate och sedan tre snabba skott. Runt två tunnor och "double-crossover-rundown" d v s på rundown är varannan ballong till höger och varannan till vänster. Riktigt kul!

Vi har tränat en del på att rida genom "gates", och jag har haft jättestora bekymmer med att smyga på ballongerna och tveka. Nu hade jag ganska bra fart och sköt de 5 första ballongerna utan tvekan. Men denna gången hade jag istället problem med vapenbytet och fick inte ner revolvern på en gång. Jag som aldrig haft problem med det innan. Det gjorde att jag precis fick upp vapnet när jag skulle skjuta första ballongen på rundown, och därför slant jag på hanen (igen... suck!). Jag höll in hästen lite (och det var inte populärt på rundown) och sköt bakåt. Givetvis missade jag ballongen, men lyckades skjuta de andra. Även denna gången hade jag en bra grundtid, men en missad ballong är ju hela 5 sekunder...

Det var många som hade problem med banan. Antingen kom de för snabbt och för rakt och missade ballonger i gaten, eller så kom de ur fokus och missade andra ballonger. Även rundown ställde till en del bekymmer. Endast 39 av 103 var felfria i Limited division...

Bob hade bäst tid på 14,887s i stage 3 när det var Patriks tur. Han tvekade inte en sekund, utan red in och rensade banan med den dittills bästa tiden - 14,492s! Han slutade dock som 2:a i divisionen eftersom 12-årige JJ från Alaska klarade banan på 14,253s... det blir tydligen svårare med åren.

Intressant med detta var att alla tre har tränat för Larry Townsend och lånade hästar som han tränat upp.

På eftermiddagen var det dags för Eliminator stage 2. Double-crossover-rundown - varannan ballong till höger och varannan till vänster både på vägen upp och på rundown. Patriks favoritbana!

Det var endast de 10 bästa av alla herrar och 10 damer som gick vidare till stage 3. Det var bara att ge järnet och hoppas på lite tur. Det var full fart på hästen, men Patrik missade två och fick 10 sek straff. Även med sin grundtid på 12.555 s hade han inte kvalat, han hade behövt komma under 11.824 s... (De 1o bästa hamnade inom ca 0,5 sekunder...). Han fick ialla fall prova sin favvobana på en topphäst!!

Efter genomgången av morgondagens flaggcermoni spenderade vi kvällen på Awards Banquet - det delades ut priser till höger och vänster och vi åt middag. T o m jag fick ett pris - "State" High Point Winner - av damerna i Sverige hade jag flest (i Sverige) intjänade poäng. Man kunde tro att Patrik skulle få herrarnas pris, men eftersom Rocky blev halt när vi skulle hålla vår egen lilla tävling var det Jörgen som vann priset!
Det är inte lätt för våra Amerikanska vänner att få allt att stämma med sina stater och regioner och göra det lika för resten av världen.... Dom kämpar på - vi får väl se hur det ser ut nästa år!

- Jessica

DAG 7, 21 oktober - Rapport från VM 2009

Det var dags för andra tävlingsdagen och bana 2 i Main Match. Alla banorna hade lagts ut första dagen, så vi visste vad vi hade att vänta oss. Patrik skulle även rida Eliminator senare på kvällen.

Sheryl, från Kanada, som vi haft följe med sedan Darby, erbjöd mig att låna hennes sadel. Jag var först lite tveksam till att byta mitt i en tävling (inte för att jag hade mycket att förlora), men jag kunde ju prova på uppvärmningen. Vilken skillnad det blev! TACK Sheryl!!!

Tyvärr gjorde inte detta att jag red helt felfritt (men jag hade mycket roligare!!).

Stage 2 var en ganska svår bana med 5 ballonger "i en hög". För att rida bästa vägen skulle man skjuta två, rida genom en "gate" (d v s mellan två ballonger) och skjuta dem. Direkt därefter göra en snäv sväng, skjuta nr 5 och direkt runda en tunna som stod ganska nära tidslinjen. (Bryter man tidslinjen innan man ridit banan färdigt får man totaltiden 60 sekunder på den banan.)
Allt detta gick bra, men första ballongen på rundown stod för nära tunnan, så jag missade den...

Det gick däremot mycket bättre för Patrik. Trots att hästen nästan höll på att gå omkull i den snäva svängen (det hade blivit rejält upptrampat) så hade han en felfri runda och bra tid! Det mesta av dagen gick åt till att titta på de andra tävlingarna. Tammy Townsend kvalade i kavalleriklassen, gevärsklassen och Wrangler Pro-klassen. Tyvärr missade hon en ballong i AQHA klassen - det var annars en syn värd att se! Banan var Certified Barrel Race - jag undrar vad de som "bara" rider Barrel Race hittar på mellan tunnorna?

Tammys runda.

Eliminatorn stage 2 var också inlagd på schemat, men den flyttades till dagen efter p g a att tävlingarna hade dragit ut på tiden. Tyvärr hade många redan hunnit börja värma upp sina hästar innan det blev officiellt.

Det var bara att fixa med hästarna och sen åka och lägga sig igen... inte hade vi tid att byta hotell eller handla som vi hade tänkt!

- Jessica

DAG 6, 20 oktober: Rapport från VM 2009

Jetlagen hade hunnit ikapp och det var svårt att gå upp på morgonen, trots att nervositeten började krypa på. Vi hade ju bara hunnit rida ett par rundor hemma hos Townsend, i deras lilla ridhus.

Tävlingen var upplagd så att man red en "stage" i Main Match varje dag. På eftermiddagar/kvällar var det Eliminator, Cavarly, Rifle, Wrangler Pro, AQHA mm. Wranglers, Level 1, 2 och 3 skulle rida en stage på ena arenan samtidigt som Level 3, 4 och 5 skulle rida nästa stage på den andra arenan.

Det är svårt att hålla reda på alla klasser och grenar när man inte är helt insatt. Jag trodde att vi anmält oss till Jackpoten - men det visade sig att det fanns två varianter. Man satsade x antal dollar för "Stage Jackpot" - om man i sin division (level 1 och 2) placerade sig på någon av banorna - eller "Class Jackpot" om man placerade sig i sin klass. Vi hade bara anmält oss till class jackpot - vilket inte såg så ljust ut. Man lär så länge man lever. Nästa gång ska jag nog låta någon annan ta hand om anmälningarna...

Vi skulle börja tävla på stora arenan, stage 1. Vi tyckte att vi hade tur, för det var nämligen samma bana som vi tränat på i Darby.

Det enda vi visste var vilken tid tävlingen startade och hur många som skulle starta före oss. Eftersom vi skulle tävla som Level 2, så skulle vi inte in förrän i alla fall tidigast 9:30. Det drog ut på tiden men en timme senare var det dags!

Bilderna är tagna av Mr Quigley

Det var inte mycket publik, så jag var ganska lugn när jag red in trots att det var första rundan. Om jag blir nervös, så vill inte hästen gå in... Lucy var het på gröten och ville in på banan. Red ett par rundor och kom in i ganska bra tempo och började skjuta - 1, 2, 3. Tummen fungerade som den skulle och jag tyckte att jag hann med.

Plötsligt dyker en kon upp precis framför mig, som jag måste undvika och hamnar på fel sida för att komma rätt i banan. (Jag kommer inte ihåg om det var jag som styrde dit, eller om Lucy ville dra ner mot rundown - dumt var det ialla fall.)



Detta gör jag kommer för långt från nästa ballong 4 - och missar! Attans! 5 sekunders tillägg är svårt att ta igen...




Nu gäller det att sätta fart! Nästa ballong, 5 - jag stoppar ner vapnet innan jag rundar tunnan. (Eftersom jag hade tid och inte satt så bra i sadeln var det dumt att chansa med revolver i handen).


Upp med nästa vapen på väg mot rundown. Råkar dra hanen redan innan tunnan... bäst att inte råka trycka av! Runda rundown-tunnan och samtidigt ta sikte på första ballongen. 1, dra hanen igen...

Yiiah, lite mer fart... måste ta igen tid... sikta, 2...

Slinter på hanen! Nej! Drar igen, men kommer efter och skjuter bakåt. 3, drar hanen men är efter och hinner inte skjuta nr 4!

Skjuter den sista bakåt - 5.



Puh, rider ett par varv och lugnar ner hästen och mig själv. Besviken över att ha dragit på mig 10 sekunder och fått en sluttid på runt 34 sekunder. Det är svårt att ta igen... Utan missarna hade det varit en ganska bra tid även i Level 2!


Dagen var förstås inte slut än, på kvällen var det dags för Eliminator stage 1. Det kändes konstigt att inte rida en stage i Main Match igen, nu när man var uppe i varv.

Men först var det förstås Patriks tur... Det var gott om tid mellan våra ritter, så jag hann rida av hästen och sedan rida in och titta på när Patrik red. jag var nog mer nervös än vad han var. Han hade ju bara ridit hästen ett par gånger!

Det började bra, hästen fick gå och Patrik sköt ballonger 1,2,3,4,5, ner med revolvern och rundade tunnan. Men... han tog ut svängen för mycket och kom på andra sidan om rundown - det är väl ingen katastrof - men sen fick han för sig att rida tillbaka på andra sidan igen och välte sen tunnan... 5 sekunders straff... satte fart på rundown och sköt 1,2,3,4 men gled ifrån sista ballongen - miss!

Nu hade vi båda 10 sekunders tillägg. Vi låg jättelångt bak, nu var det bara att satsa allt!

Vi stannade kvar på tävlingsplatsen och gick och tittade hos försäljarna. Det var ganska tunnsått med utrustning för just mounted shooting, vilket är förvånande. Det var ialla fall något mer än förra året.

Eliminatorn är en utslagstävling. I denna versionen gick 20 damer och 20 herrar från varje division vidare till nästa stage. Vi trodde att divisionen bestod av Level 1 och 2 - som det brukar vara, men tji fick vi. Denna gången hade man slagit ihop Level 1-3 och Level 4-6. Det kändes lite orätt att Level 1 skulle tävla mot Level 3, det är för stor skillnad.

Det var bana "5-in-a-row" dvs 5 täta ballonger, ner och runda en tunna, upp och runda nästa tunna och skjuta rundown.

Jag red in beredd att satsa. Hann med att skjuta - vilket förvånade mig - men sköt över nr 3. Resten av banan gick som på räls och jag trodde att jag nog kunde gå vidare med en totaltid på 28,449 s (det var förstås när jag trodde att det var Level 1 och 2 jag tävlade mot). Det visade sig att jag hade 2 sekunder för mycket och hamnade på plats 32 av 43 i divisionen - drygt 8 sekunder sämre än 1a placeringen.

Det gick bättre för Patrik! Han sköt rent och landade precis på 20:e plats med en tid på 22,424 s och kvalade till nästa bana. Bästa tiden i divisionen var 20,127 s... Det är tuff konkurrens i herrarnas! Bana 2 skulle ridas nästa kväll.

Då hade den dagen flugit sin kos! Vi åt middag och åkte sedan trötta till hotellet för att sova.

- Jessica

DAG 5, 19 oktober: Rapport från VM 2009

Det hände inte mycket spännande denna måndag. Vi red hästarna - som tur var kunde man rida på arenan - handlade lite mat, åt på restaurang och fixade i stallet. Vi hade tänkt åka till några butiker med western-kläder, men av någon anledning gick dagen alldeles för fort. Folk började rulla in på tävlingsplatsen och det var rent kaos överallt. Vi träffade våra vänner från Tyskland en liten stund. De lånade hästar från en ranch i New Mexico, och hade inte haft så långt att åka.

Vi letade efter en adaptor, men hittade bara som konverterade från USA till Europa... Inte ens hotellet hade någon! Som tur var fanns det en dator i hotellets lobby, men där kunde man ju inte sitta hur länge som helst.

Våra telefoner fungerade! Men nu hade mitt batteri tagit slut och jag kunde förstås inte ladda den... Patrik hade köpt en billaddare, så vi kunde ju ringa hem! Barnen hade varit och badat i badhuset och tyckte inte att vi skulle hämta dom ännu...

På kvällen åt vi på The Big Texan - där man får en 2,5 kg stek gratis om man lyckas äta upp den. Det är förstås inte hela sanningen, för det ingår också en stor bakad potatis, en rejäl sallad och en bulle - och man har bara 1 timme på sig... Det hela sänds live på internet.
När vi var där var det två killar som vågade sig på ett försök - den ena lyckades faktiskt!
Inte för att det gav oss någon bättre aptit...

- Jessica

DAG 4, 18 oktober: Rapport från VM 2009

Vi fick lite välbehövlig sovmorgon i Springfield, med varmt och skönt väder omkring 25C.



















Telefonen hade inte haft någon mottagning sedan utanför Denver. På sätt och vis var det skönt att man inte kunde jobba (får man säga så???). Välbehövlig vila... Givetvis saknade vi barnen som bodde hos mina föräldrar, men dom hade visst riktigt roligt.

Vi lastade hästarna och åkte mot vår slutdestination - Amarillo. Vi körde genom Colorado, korsade en hörna av Oklahoma och passerade gränsen till Texas. Totalt hade vi varit i sex delstater - inte illa för någon som "bara" varit i Darby och Amarillo förut.

Vi körde bl a förbi ett par "insamlingsfållor" för nötkreatur som skulle slaktas. Flera tusen djur på ett och samma ställe och lukten som följde på. Urrk! Undrar hur djuren mår... Vilken syn! Tyvärr hinner man inte alltid få upp kameran i tid.

Det tog "bara" fem timmar att komma fram till tävlingsarenan. Vi lastade av hästarna, packningen och registrerade oss inför tävlingarna. Sen åkte vi på lunch och handlade lite ätbart på Wall-Mart (och letade efter en adaptor till vägguttag). Vi fixade med hästarna och tog det allmänt lugnt.

Eftersom vi inte visste vilken dag vi skulle komma fram när vi åkte hemifrån, så hade vi inte bokat hyrbil eller hotell. När vi hade gjort det, så var dagen slut och vi fick åka och sova. Vi bodde på samma hotell som förra året, så vi visste att det var bra rum - skönt!

DAG 3, 17 oktober: Rapport från VM 2009

Vi lämnade Casper, Wyoming, vid 7 på morgonen. Vi hade lastat hästarna och såg fram emot en lång dags körning. Vi skulle inte köra riktigt lika länge denna dagen som tur var.
Inte heller här fungerade våra telefoner, så att vi kunde ringa hem... Suck!

Patrik började känna sig lite bättre och kunde t o m prata lite. Vi hade mött upp med några andra längs vägen, som också skulle till VM, så nu var vi sju ekipage. Häftigt!

Vi mötte tåg med mååånga vagnar...

Södra Wyoming - vi höll utkik efter gömda indianer...

Vi passerade gränsen till Colorado och åkte förbi Denver. Nu kunde vi använda telefonen en liten stund. Vi kunde äntligen ringa hem till barnen och Patrik var tvungen att ringa en massa jobbsamtal.

Vi rastade hästarna, tankade och hann sova en stund innan vi kom fram till Springfield. Undrar om det är här The Simpsons bor?? Tyckte att jag skymtade en bild av dem...

Vi övernattade på en tävlingsarena. Här var det frächt och bra för hästarna och varmt i luften, men vi hade lite problem att få tag på vatten. Det löste sig och vi åkte till en restaurang för att äta gott. Sen sov vi som bara den...

- Jessica

DAG 2, 16 oktober: Rapport från VM 2009

Vi gick upp kl. 5 nästa morgon och lastade hästarna. Vi fick åka med Bob i hans Dodge med fyra hästar bak i trailern. Det var fortfarande mörkt när vi åkte från Ranchen i följe med tre andra ekipage. Vi körde genom bergen och passerade en liten bit av Idaho innan vi kom in i Montana igen. Det var väldigt vackert när det började ljusna. Jag hade gärna stannat ett tag i Darby.













Vi passerade några gårdar med bevattnade åkrar. Om man tittar på satellitbilder ser man en massa runda fläckar överallt. Inte förrän nu hade jag insett att det är bevattningssystem. Fästpunkten sitter i mitten och stora hjul drar runt anläggningen. Sånt ser man inte i Sverige...


Vi körde i ett sträck och stannade i princip bara för att tanka. Frukost och annat smått och gott fixade vi och åt i bilen. Jag fick en reskamrat - en liten Jack Russel - Ashley.
Våra telefoner fungerar aldrig i Darby, men vi trodde att vi skulle kunna ringa när vi hade kommit ut från bergen. Tji fick vi!


Efter flera timmars resa passerade vi gränsen till Wyoming. Efter ett tag stannade vi och rastade hästarna, som hade stått länge och behövde röra på sig. Det var riktigt varmt och skönt fast det blåste lite. Man kände hur solen brände i ansiktet - precis vad man behövde när det bara regnade och var kallt hemma i Sverige.

De första timmarna i Wyoming var det underbart vackert, och man såg Klippiga bergen långt borta, men efter nästan sex timmar av samma vy med - "a whole lot of nothing" - var det inte längre lika intressant.



"Welcome to Wyooooming, where the scenery never changes!"








Vi anlände till Casper för att övernatta. Det hade visst regnat en hel del så boxarna var riktigt leriga och otrevliga. Någon hade troligtvis övergivit en stackars häst, som såg utmärglad och uttråkad ut. Någon gav den lite hö, men det är jobbigt att se... USCH för sånt!!!

Ett restaurangbesök gjorde sitt, och vi fick sova lite. Patrik hade åkt på halsfluss och var inte särskilt trevlig. Som tur var hade Bob några roliga tabletter och Patrik hittade en egen sedan förra halsflussen. Vi hoppades att han skulle krya på sig tills tävlingen började...

- Jessica